En sak som jag ogillar hos mig själv är min väderkänslighet. Hela mitt humör styrs oerhört mycket av vädret, jag kan känna mig näst intill suicidal om det är dåligt väder och själaglad de dagar då jag tycker det är bra väder. Dåligt väder innefattar så ofantligt många vädertyper också, tyvärr. Det är inte bara regn som kvalar in, utan också snö (givetvis) mulet väder som är så oerhört deppigt, och blåst, vilket nästan är det värsta.

Idag tillexempel. Strålande sol, klarblå himmel, och en jävla massa blåsande. De flesta skulle tycka det är toppenfint väder, men jag tycker att solskenet är bortkastat bara för att det blåser. Jag vill inte vara utomhus, det är dåligt väder idag enligt mig. Det är omöjligt att cykla och håret blåser i ögnen, och luggen lägger sig fel. Det kan aldrig blåsa åt rätt håll, dvs åt det håll luggen ska ligga.
Hatar att det här påverkar mig så mycket. Önskar att jag kunde tänka bort det och njuta av "det fina". Men icke.
Hoppas jag kan omvandla något av irritationen jag känner till positiv energi på löpbandet idag. Ute tänker jag då rakt inte springa, motvinden kommer bara göra mig arg och förstöra dagen. Tur man är medveten om sina brister.