Arvid åkte precis iväg på födelsedagsfika, medan jag och hostan fick stanna hemma. Känns sådär att hosta folk i ansiktet och försöka prata med ömm hals. Nu när det dessutom har börjat snöa är jag ändå ganska nöjd med mitt val.
Jag har därför för att fördriva tid lagt över massa bilder från min gamla dator till min nya samt passat på att rensa upp bland bilderna som fanns där. Herre gud är det enda jag kan säga. Kul verkar jag ha haft genom åren iallafall, det är tydligt. Det är lustigt hur tiderna förändras, och människor som man umgicks ofta med ser man knappt till nuförtiden.

Det bästa med digitalkameror är ju att man kan ta miljoner bilder och sen bara redera dem, men jag känner nu att faran är att man tar bort för mycket. Så fort jag får upp en bild där jag är "ful" så vill jag gärna trycka på radera. Men, hur roligt blir det att titta tillbaka på om 10-15 år? Bland det roligaste jag vet är att leta fram gamla bilder från när man var liten och titta på alla grimaser, frisyrer, kläder och poser. Det är ju ett nöje som jag vill ha flera år framåt i tiden,även från den här tidseran. Jag har därför kommit fram till att jag ska vara vara lite mindre ivrig på radera-knappen, så jag har något att skratta åt framöver också. Om sanningen ska fram så har jag ju uppenbarligen sett ut som jag gjorde på korten, precis i det ögonblicket iallafall. Lite sanning bör väl därför bevaras, om än i säkert förvar och inte för vem som helst :)