Finaste finaste Penny. Sånna här dagar när man inte hade något att göra och det var fint väder, de fanns inte förr. Alltid kunde man åka till stallet, sticka ut och rida, pyssla eller bara klappa lite på dem. Önskar att jag kunde göra det nu, saknar verkligen att bara vara bland hästarna, och givetvis saknar jag ridningen också. Kanske kan man, i framtiden när man har jobb fixat, börja ta lektioner igen så man kommer igång.

Penny är iallafall en stor stor del av min uppväxt, och hon kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat.
Finns ingen ponny som har en sådan stark personlighet som hon, och även om vi inte alltid drog jämt i alla lägen så är hon världens bästa. Ingen har så kloka bruna ögon som hon, och ingen har en sån mjuk grå nos som hon. Finaste finaste Penny.