Arbetssökandet går vidare.
Jag sitter just nu och filar på vad som känns som mitt viktigaste personliga brev någonsin, nämligen det jag ska skicka till vad som i nuläget är något av ett drömjobb. Förmodligen har jag inte nog med erfarenhet för det, men när jag läste jobbannonsen kände jag mig helt uppspelt, det är ju mig de söker! Ett sådant jobb har nog vääldigt många sökande dessvärre, och det handlar om en ynka plats som ska tillsättas, men försöker man inte så kan man ju inte heller vinna. Det skadar ju inte att söka.

Jag väntar även på svar från ett ställe här i stan, men jag börjar ge upp hoppet om det. De skulle höra av sig den här veckan om jag får jobbet, och nu när veckan snart är slut är jag rätt säker på att de gett den till någon annan. Fick ingen riktigt bra känsla på intervjun, vilket vad synd för det hade varit ett perfekt jobb i nuläget.
Men men, skam den som ger sig.