dansa - pausa

Så sakteliga börjar beslutsångesten lägga sig och jag har snart fått klart min packning. Lyssnar lite på partymusik och känner att peppen börjar krypa sig på. Vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig för typ av dag, men att det kommer bli bra hur som helst är jag övertygad om!
Sällskapet är allt, och jag kan inte minnas en enda gång som vi haft tråkigt tillsammans. Det är såklart synd att inte hela gänget kunde komma upp, men vi ska nog klara oss vi fyra.
Har tänkt den här tanken säkert en miljon gånger, men jag kan inte riktigt fatta vilken tur jag hade som lyckades träffa så fina människor där i vimlet första nervösa dagen på universitetet.
 
Oh pirr i magen.
 
   


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

To Live is to Dare

Believe in yourself and it will happen.

RSS 2.0