Oh joy. Tisdagskvällarna framöver är räddade. Då kan jag återigen, för en hel timme krypa in i min lilla vampyrbubbla och glo på True Blood.
Dags för säsong fem nu alltså, och jag tror inte jag kommer bli besviken. Säsong fyra slutade med ett helt otroligt tumultartat och känslosamt avsnitt och det kom både skratt, lättnadens suckar, ångestutrop och tårar under den timmen. Kände mig helt slut emotionellt när det var över kommer jag ihåg.
Det var absolut ingen dålig början på nya säsongen heller, pang bom rakt in i handligen. Som det ska vara.

Som sagt, jag vet vad jag kommer sysselsätta mig med på tisdagskvällarna i sommar. Fantastiskt.
Älskade älskade serie.