Fy farao. Antingen har jag gått och blivit helt hiskeligt otränad den här senaste veckan, eller så kanske min sömnlösa natt hade något att göra med att 50 minuter spinning idag mer kunde liknas vid ond bråd död än en trevlig motionsform. Nu sitter jag här som en liten urpyst plastpåse och känner mig ofantligt overkligt trött.
Att tänka och fundera och grubbla kan verkligen ta på krafterna.

Imorgon vankas det mini-dagen-D på kontoret, deadlines upp över öronen och eventuellt blir det någon timmas övertid imorgon, trots att det är fredag. Just nu kanske inte helg är så mycket att se fram emot ändå i och för sig, förutom att det ges tid att sova.

Den här månaden har förövrigt varit konstig. På ett sätt har den varit en av de längsta maj-erna i hela mitt liv, men samtidigt har den gått så fort att jag knappt hunnit blinka. Nu skulle jag gärna sänka farten en aning, hinna andas och leva lite grann.